Samhällsnyttiga företag – utmaningar och möjligheter
Detta är ett sammandrag från ett av lärpassen från Social Innovation Skånes lärkonferens den 9 mars 2018. Fyra samhällsnyttiga företag berättade om sin verksamhet och fick svara på frågor kring utmaningar och möjligheter.
INitiativet LUND
INitiativet Lund är ett ESF-finansierat arbetsmarknadsprojekt som ägs och drivs av Coompanion Skåne beläget i Lund. Projektledaren Junaidah Minnhagen berättar att Lund är en akademisk 
stad och det finns en uppfattning att alla har det bra där. Men det finns också människor som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden av olika orsaker och det gäller framförallt personer som är nya i Sverige. INitiativet Lund vill jobba med att skapa bättre förutsättningar för dom som står långt från arbetsmarknaden i staden.
INitiativet Lund har två verksamheter, catering och en designverkstad. Dessa verksamheter ligger till grund för arbetsträning för personer som varit arbetssökande under lång tid samtidigt som det är dessa verksamheter som ska bli hållbara affärsverksamheter på sikt så att personer ska kunna anställas i verksamheterna.
Tanken är att projektet ska bli ett arbetsintegrerande socialt företag i förlängningen. Därför lägger dom mycket fokus på lönsamhetsbiten. Under det första året har dom jobbat med att ta fram produkter i designlabbet tillsammans med projektdeltagarna för att se vilken typ av produkter dom kan tillverka och hur produktionen ska gå till. Nu pågår ett arbete med att bygga upp ett nätverk av aktörer i näringslivet som ska bli framtida kunder. Junaidah ser det som viktigt att börja bygga upp affärsverksamheten i god tid innan projektslut. Det är viktigt att ha partnerskap med Kommunen och Arbetsförmedlingen framöver när det gäller arbetsträningsbiten men samtidigt bygga en stark affärsverksamhet.
Hur kan man då se effekter på individnivå i den här typen av verksamhet?
Junaidah berättar om en person som hade 10 års erfarenhet som sömmerska i Irak. Hon hade varit i Sverige ca 6 år och hade haft svårt att få en anställning. Hon började i INitiativet Lunds designverkstad och kämpade varje dag och var jätteduktig på sömnad. Hon är idag anställd i verksamheten. Nyligen var hennes dotter på besök och hon utbrast — Men mamma, jag trodde du var en deltagare här, men du har ju ett jobb! Det är ett kvitto på att INitiativet Lund inte bara hjälper den enskilda individen utan andra runt påverkas också. I det här fallet fick dottern en positiv förebild. Hennes mamma bidrog till samhället som så många andra.
När man startar upp ett socialt företag som ett projekt, hur tänker ni kring att få en verksamhet som kan leva på sikt med en ekonomi som bär sig själv?
Junaidah berättar att det är en sak som ständigt diskuteras. Projektet har två år kvar att hitta en övergång från projekt till företag. Dom har många kunder som vill köpa produkterna men dom behöver samtidigt prioritera byggandet av en stabil produktion och rätt försäljningskanaler. Dom behöver också ha rätt kompetens för att kunna genomföra detta. I projekt kommer och går deltagare så det är svårt att förutse vem som kommer jobba i verksamheten. Dom jobbar på att hitta en bra övergång där man bygger nätverk med återförsäljare och skapar samarbeten med offentlig sektor.
Tillväxtverket har studerat ett 70-tal ASF och sett att dom som överlever är dom som börjar sälja tidigt och gör detta till flera olika typer av kunder. Junaidah berättar att arbetsintegrerande sociala företag inte är som vilket företag som helst. Modellen bygger på delaktighet och att stärka individer att komma närmare arbetsmarknaden. Vi måste få med oss alla delarna i verksamheten för att kunna hitta en hållbar utveckling framåt.
Självbildarna
Självbildarna utbildar i svenskt uttal och kommunikation. Michel Massadakis, VD och en av grundarna till Självbildarna, berättar att företaget fokuserar på hur det svenska språket fungerar rent kommunikativt när det gäller språkets melodi och uttryck och att det inte är något som lärs ut traditionellt. Han menar att det finns ett glapp mellan det som samhället erbjuder till nyanlända och det som arbetsmarknaden behöver. Ingen är egentligen helt anställningsbar efter en genomgången SFI-utbildning och det är det Självbildarna försöker rätta till.
Hur uppkom då idén till Självbildarna?
Michel har startat och drivit många bolag tidigare och i ett av dessa skulle man anställa en ekonomichef. Det var ont om tid för rekrytering av tjänsten och när dom tidigare haft toppar i arbetet 
hade man använt bemanningsföretag och den vägen gick man. Dom fick då träffa en kvinna via ett bemanningsföretag som kände till bolaget sedan tidigare. Dom gjorde en anställningsintervju där upplevelsen var att hennes svenska inte var tillräckligt bra. Det var svårt att förstå henne. Den här tjänsten var en väldigt kommunikativ tjänst där man skulle ha kontakt med leverantörer, kunder och anställda och ganska snabbt insåg Michel och hans kollegor att det inte fungerade. Hon hade studerat i sitt hemland och lärt sig svenska när hon kom hit. Hennes svenska var bra nog för att studera i Sverige för det skriftliga språket var bra men rent kommunikativt fungerade det inte. Hon fick detta förklarat och hon hade hört detta innan. Hon hade rätt intresse för jobbet så ledningen bestämde att hon skulle få en anställning men att företaget måste kunna hjälpa till med språket. Michel berättar att dom kanske lovade lite för mycket eftersom det inte fanns några utbildningar av den typ dom behövde under 2015. Så Dom fick sätta ihop en egen utbildning.
Utbildningen bestod av att utveckla talet så det blir tydligare och med rätt melodi. En annan del består av hörförståelse. För att kunna prata måste man också höra och förstå svenska bättre. Sen ingår såklart att träna, träna och träna.
Ni driver företaget som aktiebolag, hur finansierade ni uppstarten?
Michel har bara startat aktiebolag tidigare så därför blev det ett sådant. Uppstartsduon finansierade uppstarten själva för dom hade möjligheten att göra det. Nu är bolaget självförsörjande och har två anställda. Problematiken som Michel ser det är att behovet är så stort och att företaget är så små fortfarande. Utmaningen ligger i hur man ska växa.
Vem lär ut?
När Självbildarna skulle hitta pedagoger till verksamheten berättar Michel att dom vände sig till logopeder. Dom jobbar bland annat med att lära ut olika dialekter. Dom kan teorin bakom de olika dialekterna och företaget har tagit fram kursplanen tillsammans med logopederna. Upplägget är enligt Michel unikt i Sverige.
Vem är kunden?
Först trodde dom att kunderna skulle komma från näringslivet där behovet är störst och där rekryteringsbehovet är stort. Så har det inte blivit utan kunderna finns framförallt i offentlig sektor som Regioner, kommuner och myndigheter, t.ex. kriminalvården.
Vilka utmaningar har ni sett i samband med att ni till stor del säljer social nytta?
Michel förklarar att alla bolag har utmaningar oavsett bolagsform. Utmaningarna ser däremot olika ut. Försäljningen på Självbildarna har varit enklare än i de andra bolagen han driver. Han förklarar att man inte kan tycka illa om det Självbildarna gör. Att få till möten och få uppmärksamhet kring idén har varit väldigt enkelt. Däremot är säljprocesserna långa. Michel tar ett exempel när dom skulle sälja sina tjänster till en kommun och det tog ett år innan dom kunde skicka första fakturan. Den uthålligheten är det inte många företag som har och det är ett stort problem. Processerna måste bli snabbare.
Regis
Regis är ett arbetsintegrerande socialt företag som jobbar med digitalisering, framförallt inom kultursektorn. Ina Järretorp, VD på Regis berättar att företagets nuvarande verksamhet började 
formas redan 1992. Då kom ny teknik i form av Pc:n som blivit billigare och allt vanligare att äga och som då även kom in på arbetsplatserna. På den tiden fanns det ett företag i Malmö som jobbade med utbildning och som såg möjligheter för personer med funktionsnedsättningar att bli delaktiga i arbetslivet med hjälp av den nya tekniken.
Ungefär samtidigt upptäckte museerna, som till dess varit ganska analoga, att det fanns en vinst för dom att få sitt material digitaliserat och tillgängligt för den stora massan men också för museernas personal. Då slog företaget och kulturen sina kloka huvuden ihop och skapade en utbildning för så kallade registreringsassistenter. Man jobbade då inte med bilder som idag utan det handlade om att registrera den information som fanns på museerna för att lättare kunna hitta sina föremål. Dom här utbildningarna pågick under 8 år. Man utbildade ca 10 personer per år i kulturhistoria, digital teknik, programvaror osv. Man jobbade ihop med olika museer och dessa personer fick jobb att göra men museerna hade inte möjlighet att anställa. Projekt skapades därför hela tiden och tillsammans med museerna kunde man då skapa kortare uppdrag.
Så höll verksamheten på i flera år tills dåtidens Arbetsförmedling tyckte att det skulle jobbas fram en mer hållbar form för detta. Under ett års tid skapade Ina och hennes kollegor ett företag i formen ekonomisk förening som dom kallade Regis. Detta var under år 2000. Medlemmarna blev tre av de större museerna i Skåne. Sedan dess har Regis vuxit till att ha 55 anställda och har mellan 15-20 personer i arbetsträning.
Vem vänder ni er till idag?
Målgruppen är personer med olika former av funktionsnedsättningar. Många har stått långt ifrån arbetsmarknaden men har nu blivit delaktiga och integrerade i arbetslivet. Dessa personer har gått från att vara bidragstagare till att bli skattebetalare. En annan grupp Regis vänder sig till är dom som behöver arbetsträningsplatser. Den delen av verksamheten gör att fler kan komma ut i arbete. Så en del stannar kvar på Regis och en del går vidare.
Vad ses ni som det största hindret?
Ina menar att det största hindret har varit att kultursektorn har så ont om pengar. Det finns hur mycket material som helst att jobba med men det finns problem för kultursektorn att hitta pengar för digitalisering. Därför görs arbetet med projektmedel. Dom har därför letat efter andra område vilket resulterat i att dom började jobba med kommuner och statliga verk där Regis idag hjälper till med att digitalisera kartor, ritningar och den typen av material. På den sidan finns det mer pengar för digitalisering.
Vilka möjligheter ser Regis då framöver?
Ina berättar att dom var väldigt tidigt ute med att använda tekniken och det ses som en fördel. Det finns möjligheter att hitta nya digitaliseringsområden för att kunna erbjuda fler arbete. Regis har tidigare funnits i Lund, Malmö och Kristianstad men i höstas utvidgade dom sin verksamhet till Landskrona. Ina menar att det finns möjligheter på de platser där kommunen är villiga att hjälpa till.
Finns det något som varit avgörande för er att nå er storlek?
Ina berättar att en stor anledning till att Regis har 55 anställda idag är att dom skapade två nya yrkesgrupperper och det gör att dom inte har någon större konkurrens. Det dom digitaliserar och arkiverar inom kultursektorn hade annars arkivarierna själva fått göra. Det hade tagit dom väldigt lång tid. Regis har många anställda och kan genomföra stora projekt på kort tid vilket gör dom eftertraktade. Likadant när dom digitaliserar kartor o.dyl. Om inte Regis gör det så måste ingenjörerna som jobbar med geografiska informationssystem göra det och dom har många andra delar i sitt jobb som dom hellre lägger tid på. Regis kan därför svara på och vinna upphandlingar på de delar som handlar om dom enkla och stora uppdragen.
Vultus
Vultus jobbar med att förebygga övergödning som skadar miljön på olika sätt. William Håkansson, VD på Vultus berättar att dom hjälper lantbrukare att göda på ett mer effektivt sätt och då på ett 
mer miljövänligt sätt. Dom gör detta genom att analysera satellitdata och kan då se hur det växer på fälten. Företaget skapar modeller för hur mycket gödselmedel som behövs under säsongen. Bönderna använder informationen för att kunna ta bättre beslut och slippa gissa hur mycket medel som behövs och att lättare kunna sprida medel jämt över fälten. Vultus säljer informationen till olika teknikplattformar som odlarna sen kan använda.
Det började med att William och hans medgrundare jobbade med drönare, mycket för att det var en häftig ny teknik. Sen såg dom utsträckningen på problemet med övergödning och började använda satellitdata för att hitta lösningar. Detta var under mitten av 2017.
När dom använde drönare var det i ganska liten skala. När dom nu använder satellitdata kan dom jobba på en helt annan skala. Under 2017 har företaget analyserat 5,5 miljoner hektar. Det är 2 gånger Sveriges hela odlingsareal. Dom använder satellitdata från ESA och NASA. Satellitdata har gått ner i pris och olika lösningar handlar mer om den efterbehandling man gör av materialet. Man väljer specifikt vad man vill titta på och utvecklar lösningar som kunderna efterfrågar utifrån det.
Hur har verksamheten utvecklats och hur har ni finansiserat uppstarten?
William berättar att verksamheten har utvecklats tillsammans med kunder men uppstarten finansierades till betydande del med hjälp av projekt och forskningsmedel. Idag arbetar 10 personer på Vultus. Medarbetarna kommer från 7 olika länder och från 3 olika kontinenter.
Hur mycket mindre gödning kan man minska med er metod?
William förklarar att 7% av Sveriges utsläpp av växthusgaser kan härledas till lantbruksindustrin och en stor del av detta kommer från övergödning. När växterna inte kan ta upp gödningen bildas mycket av dessa gaser. Vultus kan minska användningen av gödning med upp till 40% samtidigt som det ökar kvaliteten på det som växer på fälten.
Hur ser framtiden ut?
På frågan om framtidsdröm svarar William att dom framöver kan analysera allt mer hektar och att fler odlare kan ta del den data dom levererar och därför arbeta på ett mer effektivt sätt.
Vad ser ni som det största hindret?
William menar att det är problematiskt att vara nya i en ganska konservativ industri men att det också har hjälpt på många olika sätt. Det gäller att hitta rätt sätt att gå ut på markanden, att lösa problemet. Dom själva kan tycka att det är självklart att använda deras tjänster men det betyder inte att andra förstår. Det behöver inte betyda att det är något fel på lösningen utan mer på sättet man väljer att gå till marknaden på.
Sociala innovationer som för länge sedan startades för att lösa samhällsutmaningar, ex barnavårdscentraler och bibliotek har senare övergått till att drivas i offentlig regi. Ser ni en sådan här möjlighet som en möjlighet eller som ett hot?
William berättar att offentlig sektor har försökt göra samma sak i den mån dom har kunnat. Men William menar att dom inte kan göra det Vultus gör, i den skalan. Det hade blivit små lokala lösningar. Vultus har svårt att ta betalt för den sociala nyttan dom bidrar med. Det finns däremot en ekonomisk nytta dom bidrar med och kan ta betalt för. Den sociala nyttan tar Vultus inte betalt för utan den betalar dom för med hjärtat.
Ser ni er som ett socialt innovationsföretag?
William menar att alla moderna startups måste vara sociala innovationsföretag för att kunna attrahera och motivera människor som driver idén framåt. Så svaret på frågan är, menar han, ett ja. Men det är inte en meningsfull fråga att ställa om man har stora visioner tycker han.
