”Innovation sker i glappet av systemet”

Under Social Innovation Skånes lärkonferens i mars berättade Nils Phillips, projektledare på Centrum för Publikt Entreprenörskap och ordförande för Röstånga Tillsammans om hur den skånska byn Röstånga skapade en lokal ekonomi för att få det lilla samhället att gå runt.

LÄRKONFERENS 2017: Nils Phillips berättade historien om Röstånga, den minsta byn i den minsta kommunen i Skåne. Husen är gamla och så billiga att det inte lönar sig att renovera – ingen köper dem förutom tyska och danska turister. När beskedet kom att skolan skulle stänga inom 5 år bestämde sig människorna i samhället att mobilisera sig och försöka göra vad de kunde för att rädda byn från att gå under. De bildade den ideella föreningen Röstånga Tillsammans.

– Projekt är bästa sättet att bygga tillit – göra något tillsammans. Vi sökte massa pengar för att göra projekt. Vi gjorde en cykelstig till nationalparken, vi köpte en buss och gjorde det till en rörlig mötesplats för unga. Men problemet när det är någon annans pengar är att det är någon annan som bestämmer vad man ska göra. Hur gör man sedan när pengarna tar slut? Och hur kan vi få egna pengar och jobba med det som är viktigt för oss?

Ur Röstånga Tillsammans bildades fastighetsbolaget Röstånga Utvecklings AB (svb). De renoverade om ett fryshus till ”Sveriges minsta konsthall” och fortsatte vidare till en restaurang, som var en stor mötesplats för bygden men som under en tidigare inspektion fått underkänt och blivit tvingade att stänga ned. För att utföra renoveringarna valde de att ansöka om ett lån – något som skulle visa sig vara krångligare än de trodde.

– Vi gick först till en större bank, som sa att vi skulle få lånet om vi lyckades få ihop 35% eget kapital. Inga problem, sade vi, och sålde några andelar. När vi kom tillbaka sade banken ”400 delägare? Nja, osäkert…” och gav oss jättedåliga villkor. Vi fattade ingenting. Vi gick då istället till en lokal sparbank för att ansöka om samma summa, och då sa de ”400 delägare? Det kan ju aldrig gå fel”. Det är intressant hur logikerna krockar.

När restaurangen sedan färdigställdes hyrdes den ut till en krögare. Hyran blev 10 % av omsättningen, vilket gör att all omsättning går tillbaka till bygden. De som investerar [i Röstånga Utvecklings AB] investerar inte för en finansiell utkomst, utan social.

Idag äger Röstånga Tillsammans AB (svb) sju fastigheter, både kommersiella och privata, däribland en gammal pizzeria som har gjorts om till ett bryggeri. I renoveringsprojekten har de tagit fram ett program för att kunna inkludera de hantverkare som för tillfället bor i två av de asylboenden som finns i Röstånga i väntan på besked.

– I vår första pilot hade vi tre killar, en målare, en snickare och en golvläggare, som tillsammans med lokala frivilliga rustade upp bryggeriet. Detta gjorde att de istället för att bara sitta och rulla tummarna fick en roll i samhället och bidrog med sina kompetenser. En trivdes så bra att han tillsammans med sin familj flyttade in i lägenheten ovanför bryggeriet, som han själv varit med och renoverat. En skulle söka jobb i Helsingborg efter att ha fått uppehållstillstånd, och hade då ett referensbrev att visa upp – inte från något boende eller myndighet, utan ett arbetsintyg från ett svenskt fastighetsbolag.

Nils Phillips menar att innovation sker i glappet av systemet, något han menar blir extra tydligt på landsbygden, där systemet inte kan lösa de problem som finns.

– Det spelar roll på vilket sätt man väljer att organisera innovationer. Vi har haft ett brett ägarskap, så när vi går ner och äter och restaurangen går bättre, så är det inte bara att pengarna går tillbaka till samhället, utan restaurangen kan också anställa och sysselsätta flera. Vi har skapat en lokal ekonomi där alla våra delägare får ut vinsten socialt.

Avslutningsvis poängterar Nils Phillips vikten av att berätta bra historier och kraften av ”storytelling”. Han menar att historier kan vara självuppfyllande – har man negativa historier, så går det dåligt. Har man bra exempel och en bra modell, så måste man också berätta historien om den. Som med Röstånga.

– Vet ni bästa sättet att öppna en banan på? frågar han avslutningsvis. Jag har fått reda på detta ganska nyligen. Hela livet har jag trott att man öppnar den från toppen – men då blir den ju helt mosig. Nej, man öppnar den nedifrån, så har man ett bra skaft att hålla i också. Hur många saker har vi inte gjort på ett visst sätt under en längre tid, utan att veta att det är fel?

Text: Helen Luu


Nils Phillips presentation

Läs allt om Lärkonferensen 2017