Co-Lab träff #3 om återbruk och cirkulär ekonomi

Tema: PROTOTYPING

Den 5 maj hölls tredje träffen i vårt co-lab i återbruk och cirkulär ekonomi, med fokus på prototyper. Vad är en prototyp egentligen och hur prototypar man? Vi inledde med en återblick på vad som diskuterades på förra träffen och de utmaningar vi började jobba med då. Temat var värde och värdeproduktion i förhållande till de olika utmaningar som identifierats i deltagarnas egna cases. Läs gärna mer om detta här.

Design är i mångas ögon fortfarande starkt förknippat med produkter, men har på senare tid alltmer kommit att diskuteras i samband med design av tjänster.
Designprocessen som metod har också kommit att används som ett sätt att identifiera problemställningar i komplexa utmaningar.

Vad är då egentligen skillnaden mellan en utmaning och ett problem? Några tankar som deltagarna lyfte fram var bland annat att ’problem’ ger förväntningar att vara svårt, ett problem är ofta mer definierat. Problem associeras till att hitta lösningar. En ’utmaning’ däremot upplevs större och mer hanterbar. En utmaning består ofta av flera problem, som måste identifieras.

colab3-gr

Anna Seravalli, designforskare vid Malmö högskola, berättade om hur man brukar resonera kring problem och utmaningar i en designprocess. Inom design pratar man ofta om utmaningar som wicked problems. Alltså ett problem som är svårt eller omöjligt att lösa på grund av inkompletta, motsägelsefulla och föränderliga förutsättningar som oftast är svåra att identifiera. Eftersom många delar av utmaningen hänger ihop med andra utmaningar, kan lösningar riktade mot en aspekt skapa ett nytt problem som man inte förutsett.

För att förstå hur detta kan fungera i praktiken tittade vi på en film om Creating Family by Family och deras process för att identifiera problem: https://vimeo.com/15145500

Kommentarer från deltagarna om aktörerna i filmen och deras process, handlade bland annat om att det var intressant att de testar och går hela tiden tillbaka i processen och att de tar sig den tiden. Tidsaspekten är viktig i designprocessen, men svår i praktiken i många organisationer. Det är också absolut centralt att de har med sig familjerna hela vägen i processen. Att de jobbar tillsammans skapar motivation, familjen får vara delaktig i att lösa sitt eget problem och ingen kommer utifrån (eller uppifrån) för att säga hur det ska vara.

Misslyckandet är också en viktig pusselbit för att komma fram. Misslyckandet nedvärderas inte utan värderas som något viktigt i processen. Kanske handlar det också om storleken på projektet, det fungerar att misslyckas i liten skala men svårare i ett större projekt. Tilliten är viktigt. Vem vågar släppa in främlingar? Hur bygger man tilliten att få komma in och bli delaktig? Den största lärdomen från filmen är att de hela tiden formulerar om problemformuleringen efter hand som de testar och lär sig mer. Från början handlade det om att stötta familjer med problem, till att handla om att involvera alla familjer och skapa trivsel för hela gruppen.

Hur prototypar man egentligen?
Att prototypa handlar om att testa och experimentera, utvärdera och återvända till sin ursprungliga problemformulering. Har vi definierat problemet rätt? Att flytta fokus från problemlösning till problemformulering och lägga tid på att identifiera problemet genom att prova olika lösningar. Genom att prova olika lösningar kan man säga att man har en konversation med situationen. Man testar en möjlig lösning och så talar situationen tillbaka. Detta är en långsam process och lärandet handlar om att hela tiden både utvärdera hur själva förslaget som testas funkar, och om vi har formulerat problemet rätt.

model

Resten av träffen ägnades åt att planera möjliga prototyper kring de utmaningar och cases som plockats fram. Gemensamt för alla grupperna under detta pass var att de kom fram till att de behöver prata mer med de som faktiskt ska använda deras tjänster och skapa olika prototyper av sin verksamhet.

Skribent: Marie-Louise Lövgren, Mötesplats Social Innovation