Cykelköket

Hur fick ni idéen till initiativet?
Det började med att några som brukar fixa sina cyklar hemma kände att det skulle vara skönt att slippa ha cykelverkstad i sitt vardagsrum, så de skaffade en lokal och slog ihop sina verktyg. Då de bara använde lokalen ibland tyckte de att det lika bra kunde vara andra som också fick tillgång. Vi var första cykelköket i Skandinavien att öppna, men vi inspirerades av så kallade “Bike Kitchens” som börjat ploppa upp, inte minst på västkusten i USA.  

Vi vill lyfta cykelns roll i samhället och den hållbara stadsplaneringen

Vilken samhällsutmaning ska initiativet bidra till att lösa?
På många vis har grundidén med delandeekonomi att göra men när vi startade var det ingen som pratade om delandeekonomi. I sin enklaste form är det en cykelverkstad som är öppen för alla. Där finns inte minst den fysiska ytan, men även verktyg att låna.  

När det gäller cykelverktyg och lite äldre cyklar är delandeprojekt gjutet. Förr fanns det väldigt mycket olika standarder. Så den som har en cykel från exempelvis 1980-talet och måste byta vevlager måste ofta köpa specialverktyg. Antagligen tar det ytterligare 35 år innan det måste bytas igen. Så någon annan kan lika bra använda verktyget där emellan.  

De första åren låg mycket fokus på den mer miljömässiga delen av hållbarhet. Vi hade bland annat många strategier för att vara sparsamma med olja och rengöringsprodukter och till exempel implementera att tvätta händerna i kaffesump. Inte minst satsade vi på att rädda cyklar och cykeldelar. Vi hade ett tag en container på återvinningscentralen där folk kunde donera sin cykel istället för att slänga. Vi samarbetade med hyresvärdar och bostadsrättsföreningar och hämtade cyklar när de skulle rensa ut. 

Det har dock under åren blivit allt mer fokus på social hållbarhet. Vi satsar mycket mer på kursverksamhet och kunskapsöverföringen om hur en cykel kan tas om hand. Verkstaden är dessutom en härlig smältdegel där besökarna kommer från allt ifrån grannhusen i Västra hamnen till utkanterna av Malmö. Varje gång vi har öppet pratas det minst 7-8 olika språk. 

I stort vill vi också lyfta cykelns roll i samhället och den hållbara stadsplaneringen. 

Hur är initiativet organiserat? 
I den enklaste formen har vi en öppen cykelverkstad som är öppen för alla. Där finns plats, verktyg, reservdelar, olja och en hjälpande hand. Vi organiserar cykelmekarkurser, men även filmvisningar, seminarier och workshops. Dessutom har vi en mobil verkstad med uppsökande verksamhet. 
De tre första åren var vi en del av ett projekt med medel från Allmänna Arvsfonden. De senaste åren, har vi saknat grundfinansiering och driver verksamheten framförallt med hjälp av volontära krafter. Ibland söker vi finansiering för att dra igång tidsbegränsade projekt och ibland säljer vi workshops eller får betalt för att vara med på olika event.  

Vad har gjort detta initiativ möjligt?
Det finns många som varit avgörande med allt ifrån initiativtagarna, privata donatorer och samarbetsorganisationer. Kanske är den mest avgörande STPLN (F.d. Föreningen Stapelbädden) där vi har verkstaden och stöttas i vått och torrt.  

När det funkar som bäst säger de då att: ”jag kan ingenting om cyklar eller verktyg men t.ex. kedjan hoppar av hela tiden.” Ibland behövs det då bara en knuff i rätt riktning och personen lyckas spänna kedjan och med det får ett nytt större självförtroende.

Vad har ni för framtidsdrömmar för er verksamhet?
Det låter kanske inte så storslaget men att lyckas hålla verksamheten öppen mer och oftare är det stora just nu. Vi håller nu öppet med hjälp av volontära krafter (förutom kurser och annat), och även om det varit en svår övergång är vi nu verkligen på gång igen. Att lyckas fortsätta satsa mer på kurser och kunskapsöverföring snarare än att lyckas rädda enstaka cyklar känns också som det viktiga framöver.  

Vad är roligast?
Det allra roligaste är att det varje gång vi håller öppet kommer besökare som är där för första gången. När det funkar som bäst säger de då att: ”jag kan ingenting om cyklar eller verktyg men t.ex. kedjan hoppar av hela tiden.” Ibland behövs det då bara en knuff i rätt riktning och personen lyckas spänna kedjan och med det får ett nytt större självförtroende. Nästa gång vi har öppet kommer de tillbaka och börjar fixa allt annat på cykeln. Samtidigt är det även kul att kunna erbjuda även mer komplicerade kurser som exempelvis att bygga cykelhjul.