Café Konsthallen

Ett intakt 60-talscafé i Landskronas konsthall med en oklar framtid och några personer med en vilja att skapa förändring var ingredienserna till en verksamhet som kunde göra skillnad för andra. Lena Bjering och Rebecka Hinn på Folkuniversitetet är två ur ett team som har sett till att det finns hjälp att få till människor som är långt från arbetsmarknaden att hitta tillbaka till arbetslivet. Individuell Människohjälp och volontärer är också med och driver verksamheten. Vi träffade Lena och Rebecka en vacker vårdag och pratade om hur det är att driva ett arbetsintegrerande social företag.

– Det finns så mycket människokraft som går till spillo i vårt samhälle. Med caféet kan vi skapa ett sammanhang där personer som arbetstränar eller är arbetssökande kan jobba tillsammans med människor med en anställning och där Landskronabor kommer och tar del av konstutbudet och tar en fika. Det ger en miljö som skapar en stor förändringskraft.
– Den här lokalen är speciell eftersom den är en jubileumsbyggnad från 1963 då Landskrona firade 550 år som stad. Alla fasta inventarier i caféet är original och vi kan därför inte göra vad vi vill när det gäller interiör, utsmyckning eller liknande. Vi är också bundna till konsthallens öppettider och andra villkor. Det betyder att det är svårt att driva en traditionell verksamhet här. Eftersom vi driver caféet med en mänsklig logik kan vi använda lokalen på ett alternativt sätt och skapa andra typer av värden som gynnar våra deltagare, allmänheten och kommunen. Ett slags win-win uppstår. Det finns fler lokaler av den här typen i många andra svenska städer som kan användas på liknande sätt.

Det finns naturligtvis en del hinder i den här typen av företag.
– Det finns en förväntan att vi ska driva ett “kommersiellt företag” och utmaningen för oss är att vi ska göra det med medarbetare som inte har full arbetsförmåga. Vi måste också följa alla regler och lagar vilket inte är enkelt att ha koll på alltid. Vi ser också en skepsis kring verksamheter som denna och vi har varit tvungna att först visa att det går att göra det med bra resultat innan vi fick bort den värsta skepsisen. Vi har verkligen slitit hårt och varit nära att ge upp några gånger, så sett i backspegeln hade det varit, och är fortfarande, skönt med mer stöd.
– Vi har också en utmaning i att våra medarbetare byts ut ofta. En bra drift är ofta beroende av de personer som arbetar i verksamheten. Att hitta några personer som kan fungera som röda trådar har därför varit, och är fortfarande, en stor utmaning.

Företaget erbjuder arbetsträningsplatser och sysselsättningsplatser för personer med nedsatt arbetsförmåga, men de verkar också på den traditionella marknaden där man måste leverera på villkor som attraherar kunder. Det betyder att man måste ha öppet på helger och även kvällar om det t.ex. är en konstutställning.
– Vi kämpar med att bemanna med arbetsledare på helgerna där vi helst vill kunna anställa en person som tar ansvaret. En svårighet med detta är att få överblick över vilka regler som gäller och hur en anställning påverkar en persons övriga ekonomi eftersom den personen kan vara beroende av andra ersättningar. Vi har inlett en dialog med Finsam för att se hur vi på sikt kan lösa frågan med en anställd arbetsledare.

Att ha en god relation med kommun och myndigheter är ofta en förutsättning för att lyckas skapa bra verksamheter som kan överleva.
– I början upplevde vi en viss rädsla för att satsa på Café konsthallen. Det byggde på att det funnits liknande verksamheter i Landskrona tidigare som inte överlevde och det satte sociala företag i dåligt ljus. Många tjänstemän har inte kommit över detta trots att vi förklarat att det berodde på ett upplägg som hade små chanser att bli bra, t.ex. att allt hängde på en eldsjäls engagemang. Nu finns mer kunskap och mer hjälp att tillgå, vilket gör att förutsättningarna förändrats.

Vad är roligast med att driva Café Konsthallen?
– Att skapa ett affärsmässigt företag är inte ett mål i sig, utan endast ett medel för att kunna fungera som en mellanarbetsmarknadsplats för människor i samhällets utkant. Vi brinner ju inte för caféverksamhet i sig, utan för att se människor växa och kunna bli aktiva samhällsmedborgare. Att vi får bidra till detta är fantastiskt roligt!

En långsiktig plan är bra att ha i alla företag för att veta var verksamheten är på väg.
– Om fem år har vi två arbetsledare som ansvarar för driften, och en som ansvarar för ekonomi. Vi har också blivit bättre på att marknadsföra oss så att allmänheten vet att vi finns, vad vi gör och när vi har öppet. Vi kommer att ha fler events tillsammans med konsthallen. Vi kommer att utöka vårt IT-Café för människor som vill lära sig mer om dagens digitala teknik och vi kommer bland mycket annat skapa en mötesplats för kulturarbetare. Kommunen och företag kommer också att ge oss stora beställningar på regelbunden basis vilket redan har börjat hända. Vi har då också permanent alkoholtillstånd vilket möjliggör helt andra typer av arrangemang.