Bostad först

Hur fick ni idén till ”bostad först”?

Det var flera saker som sammanföll. Jag, Marcus Knutagård, var klar med min avhandling om det befintliga systemet för att hantera hemlösheten. Forskningsresultaten pekade på att andra metod än de som vi använder i Sverige har betydligt bättre effekt. ”Bostad först” stack ut som metod internationellt. Den har testats i andra länder, bland annat i USA, Tyskland och Finland. Och resultaten har varit goda i de försök som utvärderats av i New York och Hannover – ca 90 procent av de som fått en bostad i kombination med intensiv rehabilitering har lyckats behålla sina kontrakt. Per Eriksson, som då var Lunds universitets rektor (och tidigare generaldirektör på Vinnova), sprang av en händelse på mina kollegor Cecilia Heule och Arne Kristiansen på en kebabbar i Lund. De hade tidigare haft kontakt kring en kurs kring social mobilisering när Per arbetade på Vinnova. När ”bostad först” kom på tal beslutade Per Eriksson att han ville hjälpa till att få metoden testad och implementerad i Sverige. De anordnade en nationell träff kring hemlöshet som resulterade i att Helsingborg stad och Stockholms stad, och med tider fler städer, beslutade att testa metoden.
 

Vilken samhällsutmaning ska ”bostad först bidra till att lösa och hur?

Hemlösheten. Vi vill komma bort från systemet med boendetrappor som de flesta svenska kommuner använder sig av idag. Vi menar att systemet som innebär att den hemlöse får kvalificera sig till ett eget boende genom att klättra uppåt i boendehierarkin – från natthärbärge och olika korttidsboenden till eget förstahandskontrakt – snarare stjälper än hjälper den bostadslöse.

”Bostad först” innebär att man först ska få en egen bostad, därefter massiva hjälpinsatser. Metoden går ut på att en egen bostad är en grundtrygghet som den hemlöse behöver för att kunna ta itu med sina problem och som sagt har ca 90% procent av de som fått en bostad i kombination med intensiv rehabilitering lyckats behålla sina hyreskontrakt. 

 

Hur är ”bostad först organiserat? 

Vi har en forskningsdel på Socialhögskolan i Lund som bedriver traditionell forskning på området, och parallellt bedriver vi aktionsforskning och nära samverkan med städer och brukarorganisationer. För att ändra på den rådande hemlöshetspolitiken krävs ett brett samarbete mellan forskare, politiker, olika myndigheter, näringsliv, intresseorganisationer, bostadsföretag och brukare. Vi lägger extra mycket fokus brukarmedverkan eftersom det är helt avgörande för att ta fram lösningar som verkligen fungerar och fyller de behov som brukarna har.  

 

Hur finansieras ”bostad först?

Initialt fick vi finansiering centralt från universitetet. Vi har sedan även fått finansiering från bland annat Helsingborg stads ”plattformen” där man kan söka pengar för att testa idéer i Helsingborg. Däremot har det nästan varit omöjligt att få forskningsmedel eftersom ”bostad först” var ett icke existerande fenomen i svensk kontext. Finansieringen som finns idag, som är mer fokuserad på att testa nya modeller, fanns inte då. Istället har vi lagt vår egen komptensutvecklingstid (20%) på att arbeta med ”bostad först”.

Lunds universitet tar även emot donationer till Socialhögskolan som driver och utbildar om ”bostad först”, Plusgiro 5 89 93-7 eller bankgiro 830-6599. Märk gåvan ”Bostad först”. 

Vi vill komma bort från systemet med boendetrappor som de flesta svenska kommuner använder sig av idag.

Vad har gjort ”bostad först” möjligt? 
Per Erikssons engagemang har som sagt varit helt avgörande i processen att gå från forskning till implementering. Dinah Åbinger (då verksamhetschef vid Socialförvaltningen i Helsingborg) har varit väldigt viktig för implementeringen i Helsingborg, Björn Wäst (enhetschefstödboendeenheten Helsingborgs stad) har gjort bostad först möjligt tack vare sitt engagemang för brukarinflytande och Helsingborgshem för att de engagerat sig i att lösa bostadsdimensionen.